Blogg 2020

Här händer inte mycket, Livet går sin gilla gång.

Vinter och mänder med snö gör det svårt med spontana promenader då Lovis börjar märka av sin ålder.

Vi går kortare svängar och får undvika skogen då det blir för jobbigt för hennes höfter. Hon hänger med visst gör hon det, men det biter henne i baken efteråt. Så jag får vara den tråkiga matten och hålla oss på mattan, eller åtminsone minimera bitarna vi går över oplogad mark. Hon fryser också lättare om tassarna och får acceptera att ha fleeceoverallen på för att inte kyla ner lederna.

 

Det är en utmaning att bli gammal, ibland stannar hon upp och försvinner in i sig själv och nästa sekund är det full fart igen. Ibland får hon för sig att vi ska vända helt om och gå hem, men om jag lockar med henne så glömmer hon det straxt och tuffar på. Tigger som en galning gör hon också, glömmer tydligen att hon redan fått eller låtsas att hon glömt.   

Hörseln är en annan historia, den är inte så bra längre. ibland blir hon rädd och hoppar till när hon överraskas då hon inte hört oss närma oss.

Skäller högt som en tok när vi ska gå ut, som om hon inte hör sig själv tillräckligt högt. Men jag kan lova att vi gör det. Har börjat gorma vid möten också. Ibland känner hon doften av någon/något och vägrar gå den vägen. En av våra vanliga avstickare på kvällen har hon valt bort helt. Dit vägrar hon gå.

 

Klippa klorna har alltid varit läskigt, fast mest tanken på det för när hon väl ligger där så somnar hon. Hon har alltid försvunnit iväg när jag sätter mig med grejerna på golvet, men om jag visat borsten och sagt - Vi ska bara borsta. så har hon kommit, för jag har aldrig lurat henne. Men nu vill hon inte ligga där och bli borstad heller, ibland somnar hon och vaknar med ett ryck och ska upp i panik, som om hon glömt vad vi håller på med.

Hon blir också lättare orolig. Ibland sover hon så hårt att man måste kolla att hon andas.

Lite som ett litet barn vill hon ha sina rutiner och blir väldigt trött när vi gjort för mycket annat.

På det hela taget är hon faktiskt piggelin och superglad som vanligt. Det är inte mycket som märks om man inte känner henne ordentligt. Folk kan inte tro att hon faktisk fyller 14 i sommar.

Man får anpassa sig till en gamling precis som till en valp men med lite andra saker. 

 

Idag skulle min prinsessa fyllt tolv år, saknaden är enorm.

Ett par månader har gått och flocken har vant sig med sina nya roller och ny rangordning. Det tog ett tag innan det satte sig, det är förvånande att se hur mycket man inte ser fast man iakktar dem hela dagarna. Så mycket de styr varandra med osynliga signaler. Siri den godhjärtade clownen hade en mycket större roll än vad som syntes på ytan. Vi saknar dig och hoppas att du flyger fritt <3 <3 <3

Vårvinter väder har rådit de senaste veckorna. Det har varit grått och mulet men ett par dagar har solen tittat fram. Till och med så pass att matte jobbade ute i bara tröjan och Blomma kurade ihop sig i grässlänten och solade. 

 

Den 3/1 var vi till veterinären för Lovis galloperande tumör i juvret. Vi bokade tid för operation veckan därpå. Då hade tumören trots behandling med inflammationsdämpande galloperat iväg i storlek och även blivigt knölig. 

Operationen gick bra men blev stor då hon även hade en liten tumör i juvret bredvid. Det stora tumören visade sig vara två tumörer i samma juver. Ett långt snitt blev det, som en dragkedja 1över bröst och mage. Onsdag kväll hämtades hon hem och mådde efter omständigheterna bra. På torsdagen fick jag hela tiden se till att hon var försiktig då hon har en smärttröskel som heter duga. (Till skillnad från Dimma som tyckte väldigt synd om sig och hade väldigt ont efter sin operation.)

 

Natten till fredag väckte Lovis mig och behövde ut och bajsa. Lite lös i magen. Så blev det riktigt illa i magen och hon ville inte äta något på förmiddagen. Efter lunch kräktes hon. Jag hade kontakt med veterinär och vi beslutade att avsluta behandlingen med smärtstillande. Hon hade inte fått någon på fredagen då hon vägrat äta. Dietfoder och diverse annat handlades hem men det lilla som svaldes kom upp igen och på kvällen var kräkningarna blodblandade och det var bara att åka in akut. 

 

Väl framme på Djursjukhuset bajsade hon en mindre flod med blodblandad vätska. Temperaturen sjönk stadigt och var nere i 37 grader. Hon hade förlorat 0,5 kg på två dagar. Uttorkad. Intensiven var fullbelagd så det var bara att åka till södra sidan stan. Vid det laget var vi rädda att förlora henne.

Hon lades in på dropp och smärtstillande och blev kvar i fyra dygn innan läget var stabilt nog för henne att åka hem. Plånboken tom förutom skuldsedlar men Lovis hemma! Tack till er som ställde upp <3 <3 <3 

 

Så tacksam att hon klarade sig och är pigg och glad igen. 

I veckan som var fick vi besked om labtesterna på tumörerna och som jag befarat var det cancer. Två låggradiga (ettor) och en tvåa. En trea är den mest aggresiva formen. Inga cancerceller hittades i lymfproverna, vilket är positivt. 

 

Nu får vi bara vara glada så länge hon är cancerfri och kan njuta av livet. 12 1/2 år och still going strong. Min pälskling <3 

Sista dagen på 2019

Året har runnit iväg igen. 

Vi avslutar året med en operation av en akut livmoderinflamation. Under våren hade vi en akutoperation av ett fibrom. Vi kommer att börja nästa år med ett veterinärbesök med en juvertumör som behöver tas bort. Det märks att damerna börjar bli upp i åren. Jag hoppas och håller tassar och tår för att det ska var lugnt ett tag. Framför allt att tjejerna får må bra. De är alla pigga och glada.

I vår ska vi verkligen ta tag i en kennelträff, jag saknar er så mycket allihop, men tiden och orken har inte riktigt funnits.

Önskar er alla ett riktigt bra 2020 fullt av hundpussar och på hoppas att vi ses. 

Lucia har kommit och gått, fast jag såg hene bara på tv. 

Den blötaste hösten på länge har det varit och är än. En nedaste dag med snö och minusgrader har vi njutit av, kameran åkte fram direkt. Det verkar bli en grön blöt jul. Hoppas ni alla får njuta av lite ledighet iallafall.

Julkramar från tantligan.