Dimmas valpblogg

12 April

11 April,

Utan någon större förvarning kom de små liven.

Dimma ville inte äta på morgonen och åt dåligt på söndagen så jag hade det på känn, men trodde nog att det skulle dröja ett dygn till åtminstone. Ingen bäddning, inga förverkar bara lite lugnare än vanligt.

 

Hon satte sig för att bajsa och så var det en liten valp som stack ut! Ute på gräsmattan bland de andra hundarna. Lovis låg lugnt och tittade på och Siri satt bredvid. Blomma började vakta och skälla. Ja vilken röra. Husse kom precis hem och fick bära upp Dimma till stugan och då kom moderkakan ut. Först ville hon inte titta på valpen men när matte visade och sa: -Vilken fin bebis, så började hon tvätta den. Det var lilla sobeltösen som kom och röstresurser hade hon. Pep och skrek och ville ha tutte. Bråttom till världen fast hon var så liten. 212 gram. Då var klockan fyra på eftermiddagen.

Sedan dröjde det 1 ½ timma innan nästa valp kom. En Sable Roan, han var störst och vägde 340 g. Sobeltösen såg ut som en miniatyr bredvid honom.

En dryg timma senare kom nästa valp. En Sable Roan tik, stor och fin på 309 gram.

Dimma bäddade aldrig och inget hässjande heller. Bara låg där och skötte de små medan värkarna kom och gick. Annars brukar valparna fara runt i lådan av att tiken bäddar så häftigt när den har värkar.

 

Till nästa valp gick det fort, bara en kvart, då var klockan 18:50. Ytterligare en Sable Roan pojke, som vägde 299 gram. Dimma städade och städade lådan och var helt lugn. Lite småskakningar visade att hon hade små värkar och moderkakan var inte ute än.

Det verkade som om hon var klar för hon var så avslappnad, men tjugo över åtta föddes en sobelpojke på 290 gram. Då var lyckan total. Allt hade gått bra trots den tokiga starten.

 

Fem perfekta små knytt och fyra med god vikt trots den tidiga födseln. Alla åt och var pigga.

 

Natten har varit lugn och de små äter och sover och sköter magen. Dimma är underbar. Första kissningen fick jag tvinga ut henne men sen har hon gått självmant. Bajsa måste man göra långt bort från boet så det är bara för matte att hänga med upp i skogen. Sen är det bråttom hem för att se till de små.

Matte har inte sovit långa stunder, mammaklockan ringer och man sitter käpprätt i sängen vid minsta pip. Dessutom måste det hållas ett extra öga på lillan så att hon får mat.

Hon har en egen stil den lilla, ligger gärna under eller på ett av Dimmas ben och tuttar. Hon är svår att se eftersom hon har samma färg som Dimmas päls, så man får titta en gång extra ibland.

 

Jag har inte stökat runt och vägt alla valpar men kontrollvägde lillan på eftermiddagen och då hade hon ökat med 8 gram. Det är jättebra. Vi hoppas att det håller i sig. De första tre dagarna är mest kritiska för valparna.