Blogg

Strilen på

Regn, jestanes vilket regnväder! Vaknade mitt i natten av att det fullkomligt brakade ner. Det sprutar ur stuprännor och de sönderrostade höngrännorna på altanen vilket påminner mig om fler måsten. Vattnet ska faktiskt inte ta vägen in under huset om allt ska vara optimalt, och det ska det ju. Fast här i lilla Villervalla är ju inte mycket som det ska. Vovvarna sov länge, låg och lyssnade till regnet. Inte ens lillfisan var sugen på att vara ute fast dörren stog på glänt. En massa bus i mattes säng blev det med Blomungen istället. Varför bädda när man kan stöka? Nu snarkar alla igen. TV:n står på och brusar och visar bilder om vartannat. Antennen är visst inte så regntålig den heller.

 

 Lilla hönsmamma var ute i strilande regn i morse, undrar vad hön tänker med. Småttingarna har inte fått sina riktiga fjädrar än så regntäta är de inte. Å andra sidan har de ju en varm och go mams att krypa in i om de fryser. Så söta när de bara sticker ut sina små huvuden under mammas vingar. De tre småttingarna växer väldigt olika. Minstingen ser nästan nykläckt ut fortfarande fast hon (?) är född på midsommar. Syskonet är bra mycket större, mer i storlek med fosterbarnet som är en vecka äldre. Men pigga och glada är de alla tre. Pappa Manfred går ofta med den lilla familjen och visar mat för de små. När han inte tar en paus för att uppvakta Kameli förstås, trogen är han inte den bocken, men snäll som få. 

 

Vildas sexlingar växer så det knakar. Två tuppar kan jag säga med säkerhet. En röd dvärgkochin som är helt ljuvlig och äter ur handen. En halvgalen svartbrun silke som skriker som Kamelia brukade göra innan hon fick förtroende för mig. Hjälp, nu kommer hon med kniven! Fast jag egentligen kommer med mat. Han blir inte kvar i gården, höns ska vara tama så man har någon glädje av dem, tycker i alla fall jag. Men jag tror han har tur för grannen längre bort är förtjust i hans färger så han hamnar nog där så småningom.

 

Min lilla grå dvärgkockin Viola är en riktig sötnos och hennes helsvarta syster Akleja är så vacker med sina stora fjädrar på fossingarna. De två silkesflickorna Pippilotta & Viktualia är riktigt söta i två olika röda färger, den ena riktigt tam också. Vilda är trots att de är så stora nu forfarande en riktig hönsmamma.

 

Ankorna som skulle komma och sen inte skulle komma fick jag veta igår att de kommer ändå! Och tillfälligt 4 stycken fröknar istället för två. Undrar var de ska rymmas nånstans. Måste nog ta och snickra ihop ett litet hus i hägnet så att de inte tränger ihop hönsmammorna som fortfarande bor på golvet med sina små. Tror faktiskt inte att de tar sig in genom dörren heller, vilker det kanske är bra ändå. Hade tänkt att de skulle bo i hönshuset under vintern men har forskat lite och lärt mig att de klarar sig utmärkt i ouppvärmt oisolerat hus bara det är torrt. Blaska får de göra på utsidan. Man lär så länge man lever och vill.

Ska bli skoj i alla fall och skönt att få hjälp med snigeleländet. De äter mina potatisblast och löken är numera obefintlig, ingen purjo och ingen gul, bara ett fåtal av alla mina dahlior har fått knopp för resten har blivit snigelmat. Sorg och elände, och idag gör regnet sitt med mina vackra doftpioner. Men... jasminen som vägrat blomma sen jag flyttade hit trivs på sin nya plats och bjuder på väldoft för första gången, det är ljuvligt.  

 

Jag har legat på latsidan med hundträningen den här veckan. De har fått nöja sig med promenader och bus på tomten. Ett par dagar var jag hos mor & far och träffade dessutom min lilla Pärla. Ett härligt bad i havet blev det då, inte för mig som är jordens största frysskit, men för vovvarna.

Barnen har varit här och vi har haft kalas för dotra som nu fyllt hela 21. Hela släkten i lilla Villervalla, men vi hade tur med vädret och kunde sitta i solen trots att de lovat regn. Efter all tårta bullar och kladdiga kakor blev det korvgrillning på altanen för då kom duggregnet. En härlig dag allt som allt. 

Igår blev det hundbad med Kooikergänget och mina ungdomar och sen mosade vi i oss resterna av tårtan. På eftermiddagen grillade vi, grillkolen var slut men det gick lika bra med ved, tog lite längre tid innan det blev glöd bara. Mums gott och mätt, så var de unga tu på väg till stan igen och jag hamnade i dödläge i soffan. Idag blir det nog en sån här pillerilldag och inget storsläggejobb i Villervallan. Även om det skulle behövas...